Jag vet inte om det är sant, men jag har hört sägas att det skulle finnas någon slags statlig bestämmelse som klargör att söder om Yangzi-floden är det varmt, och därför behövs ingen centralvärme i byggnaderna, och därför ska heller ingen byggas. Sanningshalten bakom detta är som sagt oklar, men efter att ha tillbringat en hel vinter i Nanjing är jag inte längre förvånad över det uttryck av fasa man alltid möts av när man berättar för någon inföding att där jag kommer ifrån är det inte helt ovanligt att det blir nedåt 30 grader kallt på vintern.

Faktum är nämligen att 0 grader i Nanjing betyder 0 grader överallt. Uppvärmning av hus sker normalt (om det sker alls) med hjälp av ”värme”-inställningen på luftkonditioneringsapparaterna, eller alternativt ibland med små elektriska värmeelement av kupévärmarformat som tappert står i något hörn och gör sitt bästa för att hålla temperaturen uppe. Oftast kämpar dessa små maskiner dock förgäves eftersom isolering verkar vara ett koncept som helt gått förlorat i de här regionerna. Dessutom saknar i stort sett alla byggnader alla former av system för luftkonditionering i form av möjlighet att få ut gammal luft och in med ny. Detta kan därför normalt endast lösas genom att öppna ett eller två fönster, vilket resulterar i att den lilla värme man faktiskt lyckats ackumulera ändå genast är bokstavligt talat bortblåst.

En annan rolig detalj är den effekt som kommer av att alla byggnader är byggda i stort sett helt i betong, en effekt som som alla som någon gång använt sig av så kallade ”whiskystenar” för att kyla ned sin dryck. Precis på samma sätt som kylan som ackumulerats stenarna under deras tid i frysen hjälper till att hålla din hallonsaft (!!) kall och god en varm sommardag hjälper kylan som ackumulerats i den gigantiska kylklamp som är mitt nuvarande hem till att effektivt intetgöra alla mina futila försök till att skapa en behaglig inomhustemperatur. (Det skall dock nämnas att jag för tillfället inte klagar över hur min gigantiska whiskeysten fortfarande lyckas hålla det plötsliga utbrottet av 30-gradig värme som varat ett par dagar stången ganska väl, även om det nog inte kommer vara så länge.)

Kort sagt är dagens Kinatips:

På vintern är det kallt precis överallt i Nanjing, så strumpor och gärna ett par underställ i ull är ingen dum idé att ta med sig hemifrån eftersom dessa produkter enligt min erfarenhet är mycket lättare och billigare att få tag på hemma i Sverige än här i Kina.

Whiskystenar

Min byggnad, syns likheten?

Dagens vokabulär (helt taget ur luften, råkar vara ett av de senaste tillskotten i min egen vokabulär):

单份/双份 (意大利式)浓缩咖啡 – dan1 fen4 /shuang1 fen4 (yi4 da4 li4 shi4) nong2 suo1 ka1 fei1

- enkel/dubbel ”koncentrerad kaffe (av italiensk typ)”, d.v.s. Espresso

Det har hänt mycket sen jag sist skrev, och i rubriken ovan ser ni de gottigaste milstolparna! Eftersom jag fått önskemål om att behandla just punkten ”gamla kurser” så tänkte jag skriva det här inlägget om just dessa. Jag vet med mig från tidigare att jag inte ska lova för mycket, så därför tänker jag inte garantera att de andra punkterna kommer behandlas i högre utsträckning än just i den korta punktformen ovan, men man vet aldrig!

Så kom till slut dagen som varit ljuset i tunneln under så lång tid, den 23:e februari då vinterlovet skulle börja. Kinesiskan var kanske inte så flytande, och ECTS-poängen var kanske inte så många som när jag först drömt om denna dag, men de kom till slut, och det var den bästa sortens lov. Den sortens lov där man (i vanlig ordning) inte vet vad som kommer efter, så även om man skulle få för sig att vilja förbereda något så kan man ändå inte göra annat än kanske fila på vokabulär eller annat grundunderhåll.

Förra terminens kurser i korthet:

Modern fysik (3kp = 4,5 hp) – elektronikinstitutionen

Den här kursen såg mycket bra ut på pappret till en början. Den verkade täcka upp hyfsat det innehåll en Y:are som inte tänkt läsa fysikprofil behöver. Läraren var dessutom trevlig och karismatisk och hade en inte allt för svår sydkinesdialekt. Efter den jobbiga starten som den intresserade kunnat läsa av tidigare stod jag dock i en situation där jag kände att jag nog skulle bli tvungen att lägga ned en av mina kurser, då föll valet på fysiken. Detta var nog främst på grund av att kursens upplägg var väldigt oklar för mig, och jag hade liksom ingen kontroll över vad som skulle göras och inte. Det verkar ganska vanligt här att en väldigt stor del av föreläsningsinnehållet inte alls är relevant för tentan utan fungerar snarare som ett komplement till läxorna som är det verkliga tentaförberedande momentet. Detta var dock inte klart för mig vid det laget, vilket gjorde att omfattningen av de något spretiga föreläsningarna syntes mig övermäktig. I dagsläget när jag fått en högre förståelse för hur kurser är upplagda, och dessutom fått en bättre vetenskaplig vokabulär och hörförståelse, hade nog kursen verkat enklare. Resultatet blev dock att jag lade ner kursen någon vecka innan midterms.

Signaler och system (3 kp =4,5 hp) elektronikinstitutionen

Detta var den kurs jag  hade haft högs förväntningar på i förväg, dels för att det var den kurs som jag fann till innehållet mest intressant, och dels för att den enligt beskrivningen skulle ges av den ena föreläsaren på 双语， alltså på två språk. De två språken visade sig innebära att en del av slidesen var på engelska, medan föreläsning och kurslitteratur var på kinesiska. Eftersom typiska ”ingenjörslitteratur”-språket gick förvånansvärt fort att greppa kom jag dock ganska snabbt att uppskatta att ha litteraturen på samma språk som föreläsningarna, vilket underlättade att snabbt komma igång med förståelsen av lärarens utläggningar. Läraren var också en av de mer ”västerländska” i sin pedagogik, med hög fokus på förståelse och koncept snarare än uppgiftsnötning, vilket passade mig väl och lättade också på oron att jag skulle komma åter med allt för taskiga kunskaper i ett i mitt (och LiTH:s) tycke så viktigt ämne som sig-sys. Kort sagt är detta en av kurserna jag är mest nöjd med från förra terminen och en kurs jag rekommenderar. Den visade sig visserligen kräva lite mer elektronik som förkunskap än jag väntade mig. Dock var detta inte mer än vad man kunde tillgodogöra sig via wikipedia i kombination med elektronikkursen nedan som jag läste paralellt. Det var en del koncept som jag inte förstod i sin helhet då vi gick igenom dem, men det var ändå inga problem att tillgodogöra sig principerna och den ljupare  förståelsen kom senare då ämnena behandlades i elektroniken.

Analog elektronik (3 kp = 4,5 hp) – given under elektronikinstitutionen men för fysikstudenterna

Den här kursen trodde jag skulle motsvara ganska väl den elektronik som läses i tvåan av ”vanliga y:are”. Det visade sig också vara fallet, förutom (vilket visade sig en bit in i kursen) att kursen hade en kurs i 电工， alltså grundläggande kretsteori, som förkunskapskrav. Precis som med signalerna var dock detta inte allvarligare än vad som kunde avhjälpas med hjälp av wikipedia och den kära Physics Handbook som jag haft sinnesnärvaro nog att ta med från Sverige.

Även denna kurs hade en sympatisk lärare med en klart godtagbar dialekt, och till skillnad från fysiken så var denna kurs väldigt väl strukturerad. Läraren berättade redan från början att det var läxorna som skulle komma att vara huvudmomentet på tentan, och föreläsningarna behandlade dessutom i stor utsträckning just tenta/läxmaterial. Läxorna var dock ganska väl utformade, så denna kurs är jag även ganska nöjd med.

Visual C++ (4kp = 6hp) matteinstitutionen

Den här kursen är jag också nöjd med. Denna föreläsare hade visserligen en av de svårare dialekterna att förstå sig på, men detta hjälptes upp av att han var trevlig och ”förstående” för vad det innebär att vara utbytesstudent. Slides och kurslitteratur var också ganska välstrukturerade, och det var ganska tydligt redan från början vad som var relevant och inte relevant för kursen. Kursen var också något i Sverige så ovanligt som en riktig grundkurs i programmering. Studenterna förväntades verkligen inte ha någon som helst tidigare kunskap i hur datorer eller programmering fungerar, vilket var väldigt skönt för mig eftersom det gjorde att kursen gick synnerligen enkelt till en början. Vissa andra skulle kanske klagat men över det något ”långsamma” tempot i kursens framfart, men jag var inte direkt i situation att klaga över ”gratis poäng”. För de som inte har någon tidigare programmeringsvana tror jag alltså att det här är en ypperlig kurs för att komma igång i metodiken. Den är visserligen ganska ”kinesisk” på så sätt att det är mycket syntaxnötning och kanske lite otrevligt mycket fokus på rättning av konstiga fel i tentan snarare än kreativ problemlösning och algoritmer. jag tror dock att man som svensk civilingenjör har ”applikationstänket” så i ryggmärgen att man får en förståelse för den aspekten utan att behöva gå igenom det grundligt på föreläsning.

Kursen har dessutom ”del två” den här terminen på 6kp=9hp som jag läser nu.

Diskret matematik (4kp = 6hp) matteinstitutionen

Denna kurs var något av ett nödval i sista sekunden för att få ihop med vad jag ansåg vara ”tillräckligt” med poäng. Jag hade dessutom någon idé om att diskret matematik skulle vara något jag skulle ha enkelt för. Den första föreläsningen gav något av en skräckstart där jag kom in, lite för sen eftersom jag fått schemat i sista sekunden, för att upptäcka att jag verkligen inte förstod ett ord av vad föreläsaren försökte uttrycka med sin kraftiga svårbestämda dialekt. Det blev heller inte lättare av att han inte tyckte om att använda slides, utan skrev allt för hand.  Bara några minuter in i föreläsningen fick jag dock ett sms från en kille jag träffat tidigare som tydligen också satt i salen och hade sett mig komma in. SMS:et löd något i stil med ”det är okej, vi förstår inte heller vad han säger ” vilket gjorde mig lugnare. Innehållet på föreläsningarna verkade också ganska lätthanterligt vilket ytterligare gjorde att jag kände mig tryggare i kursen. Det visade sig visserligen snart att kursen inte riktigt följde litteraturen utan baserade sig på föreläsarens egna anteckningar som jag inte hann varken läsa eller skriva ned på föreläsningarna. Tentorna visade sig också vara helt bevisbaserade och betydligt svårare än de uppgifter vi fått dittills på läxan. Kursinnehållet var dessutom ganska filosofiskt till sin karaktär med väldigt liten betoning på de delar av diskmatte jag hoppats på att kursen skulle innehålla.

Trots den något bristande användbarheten var dock kursinnehållet väldigt intressant, och det var spännande att lära sig om de absoluta grundstenarna i matematikens uppbyggnad. Tentorna visade sig dock vara på tok för svåra för min otränade bevisvana. Dessutom fick den mig att förstå det jag senare hört många gånger, att matematikinstitutionen vid NanDa dels är en av landets hårdaste, och dessutom är kineser i allmänhet och NanDa i synnerhet väldigt duktiga på diskmatte.

Envis som jag är har jag dock valt att läsa en kurs i diskret matematik även denna termin. Denna går dock för datoringenjörerna, vilket verkar innebära en något mer tillämpbar inriktning (uträknande av antalet möjliga lösningar av en given ”blandning” av rubiks kub har bland annat kommit upp som föreläsningsexempel). Även denna kurs verkar dock till majoriteten bestå av bevisuppgifter, men till skillnad från förra gången så har D-arna schematider för uppgiftslösning, och dessutom vet jag i förväg ungefär vad som väntar vilket jag tror ska vara en fördel.

Sammanfattningsvis:

Om man skulle försöka sig på någon form av sammanfattning av förra terminen med inslag av försök till visa ord för kommande generationer LiTH:are på NanDa så måste det nog bli något i den här stilen:

Föreläsningarna och kursuppläggen är överlag inte alls så statiska och hjärndöda som man kanske kunde ana, och studerar man på samma sätt som man skulle gjort med en motsvarande kurs i Linköping så tvivlar jag inte på att man kan nå en god och djup förståelse för det ämne man valt. Problemet i systemet är dock att de vanliga studenterna är inte intresserade av denna typ av studier, och examinationssystemet uppmuntrar heller inte detta. Många examinationer är tvärt emot utformade så att man, speciellt om man är så långsam i vändningarna som jag, kan bli underkänd på en tenta även om har totalt grepp om alla koncept och metoder bara för att man inte memorerat detaljerna och övat in den speciella tentatekniken. Jag har själv till exempel satts i en situation där jag, efter de utsatta två timmarna, tvingats se hjälplöst på när min halvifyllda signaltenta tas ifrån mig trots att jag vetat den exakta lösningsgången till varenda uppgift. De 120 minuterna är helt enkelt inte alltid tillräckligt för en långsam svensk.

Det jag vill ha sagt med detta är alltså att möjligheterna att skaffa sig användbar kunskap under det här året även vid skolbänken faktiskt är klart godkända. TFK och CSN:s ständiga flåsande efter godkända resultat, tillsammans med sina egna fåfänga önskningar att bli klar med utbildningen i rimlig tid, jobbar dock i många fall tillsammans med det kinesiska tenta-systemet för att göra lärosituationen något problematisk. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om detta, men jag tänkte att jag för tillfället lämnar det vid en enkel upplysning att tolkas individuellt av den intresserade.

Det var allt för detta inlägg, vi ses i kommentarerna!

Dagens Kina-tips:

Det är till synes ganska slumpmässigt vilka bankomater som tar och inte tar internationella VISA/MasterCard-kort i Kina, och utvecklingen i vilka som tar har enligt min erfarenhet gått bakåt de senaste åren. Min gissning är att det är ett led i kampanjen att promota det kinesiska UnionPay. Några banker som normalt tar internationella kort är dock:

Bank of Nanjing (南京银行）

Bank of Communication (交通银行）

Bank of China (中国银行）

ibland Industrial and Commercial bank of China (中国工商银行）。

Värt att tänka på när man till exempel kommer jet-laggad influgen från Sverige och yr i huvdet ska ta ut pengar i den lokala valutan är att kinesiska bankomater normalt sett inte ger dig tillbaka ditt kort automatiskt när du fått pengarna, utan du måste själv trycka på knappa dig fram till alternativet ”mata ut kort”. Gör alltså inte som jag gjorde min första dag här och gå därifrån när du tror att du är klar och lämna bankomaten nöjt mumsandes på ditt knapriga Svenska ica-banken-kort med gratis utlandsuttag så att du tvingas ta ut alla depositionsavgifter och första hyror och liknande på ditt dyra Handelsbanken-VISA med procent- och uttagsavgift, samtidigt som du funderar över huruvida du kanske tappat kortet i taxin.

Dagens vokabulär:

Bankomat – 取款机  – qu3 kuan3 ji1

Ta ut pengar – 取钱/取款 – qu3 qian2/qu2 kuan3

Kreditkort/bankkort – 信用卡/银行卡 – xin4 yong4 ka3/ yin2 hang2 ka3

Den närmaste bankomat jag hittat som tar VISA, i Bank of Nanjing mitt emot stormarknaden ett kvarter norrut.

P.S. Kan någon tala om för mig hur man breddar textområdet i blogglayouten? Nog för att smalt är snyggt, men SÅ långa är inte mina inlägg, eller? >_<

I kommentarerna till ett av mina tidigare inlägg fick jag en fråga från Henrik som går andra terminen på basåret och ville ha lite tips och annat inför bokande av språkkurs över sommaren. Jag började skriva en svarskommentar, men ganska snart insåg jag att det skulle komma att bli ganska långt. Eftersom ämnet dessutom kan vara intressant för flera i samma situation bestämde jag mig därför för att göra ett inlägg av det istället. Håll till godo!

Hej Henrik!

Vad roligt att du ser fram emot utbytesåret trots att du läst lite ur min blogg här, jag hoppas att den inte ger en allt för grå bild. Jag tror att många av mina problem också i grunden beror på att jag hör till den första årskullen, vilket har inneburit en hel del problem både i att kinesiskakurserna vid LiU haft en del barnsjukdomar, och att administrationerna vid både LiU och här på NanDa varit lite ovana att skicka iväg/ta emot till/från Kina. Antagligen kommer du vara både mycket bättre förberedd och ha ges bättre förutsättningar när det är dags för dig att åka iväg!

Vad gäller tipsen så tror jag först och främst att det är viktigt att komma iväg till Kina så tidigt som möjligt och bryta ”prat-barriären”. När man väl fått till flytet på de få ord man ändå lärt sig ordentligt så kommer det bli mycket lättare att lära tillgodogöra sig nya. Jag tror också att man har stor fördel av att så tidigt som möjligt sluta fixera sig så mycket på vilka toner orden har utan snarare fokusera på hur orden låter. Ett bra sätt att göra detta på tycker jag är att säga orden högt under tiden man repeterar dem när man pluggar glosor och på så sätt nöta in dem i muskelminnet. På så sätt tror jag att man lättare kan få igång flytet på talet genom att inte behöva alltid fundera ”vilken ton var det nudå?” och ”hur uttalar man den kombinationen”? varje gång när man ska säga något.

Vad gäller skolor/universitet så har jag fått den uppfattningen att språkskolor över lag har bättre kinesiskaundervisning än universitet. Jag har visserligen aldrig själv läst kinesiska vid ett universitet, men de jag talat med som provat båda säger att språkskolorna oftast har en mer västerländsk syn på hur man bäst lär ut språk (och kinesernas mycket knappa engelskakunskaper säger ju en del om hur bra de är på att lära ut språk ) och dessutom är grupperna oftast mindre. På språkskolorna ges man också ofta möjlighet att anpassa sina lektioner lite som man vill vilket oftast leder till ökad fokus på den muntliga delen, vilket i sin tur är precis vad man behöver för att komplettera sina kunskaper från basåret.

Jag kan rekommendera Beijing Global Exchange Center (i Beijing ) som kan bokas till ett rimligt pris via <a href=”http://www.languagecourse.net”>http://www.languagecourse.net</a>. Skolan ger mycket god service och en enkel bokning, och de erbjuder även att ordna möjlighet att bo med en kinesisk familj vilket är bra för att ytterligare intensifiera undervisningen. Det var dock min andra sommar som jag läste där, och jag måste medge att det kan bli en väldigt intensiv upplevelse, speciellt om man är där som förstagångsresenär till Kina. De verkar dock dra till sig gott om framförallt svenskar, vilket kan vara trevligt om man behöver en liten pause. Över lag tror jag att det kan vara en väldigt bra idé att, om möjligt, ha en frände med sig från Sverige vid samma skola, för som jag skrivit tidigare så kan jag av både egen och andras erfarenhet säga att det är  snarare en regel än ett undantag att man stundtals blir väldigt överväldigad av Kina och det kinesiska, oavsett hur hård och världsvan man kan känna sig i övrigt.

Trots dessa jobbigheter vill jag dock upprepa den gamla klyschan att ”det som inte dödar, det härdar”. Jag kan själv säga att jag utvecklats väldigt mycket som människa av mina resor till Kina, på många sätt ”tack vare” de oförutsedda situationer som uppstått och de problem man tvingats lösa. Jag tror också att en ökad insyn i det kinesiska språket och kanske framförallt den ökade insynen i den kinesiska/östasiatiska kulturen som följer med den, ger en ovärdelig fördel i förståelsen av relationer mellan öst och väst som blir mer och mer betydelsefull i både den politiska och ekonomiska världen idag.

MVH

/Per

P.S.

I kommentarerna till samma inlägg finns också ett svar till Antons fråga om bland annat logistik och boende för bliande NanDa-studenter, samt lite om relevant teknik-vokabulär som jag samlat på mig i form av elektroniska flashkort (och hur man kan läsa dessa i Android/iPhone-telefoner). Min vana trogen blev även detta svar en mindre essä för den som kan vara intresserad.

D.S. d.v.s. P.S.*

*Jag heter Per Sundström (den blir aldrig gammal! )

Jag minns för en tid sen att jag sett en graf på GraphJam som jag numera tyvärr känner igen mig allt för väl i. Jag kan tyvärr inte återfinna den nu, men den handlade om hur stor andel av alla bloggare som använder en stor del av sitt utrymmet på sin weblog till att be om ursäkt för hur sällan de skriver något. Tyvärr är det dock så att det är lätt att komma in i den dåliga vanan att vilja ”vänta på inspiration” för att skriva ett inlägg, istället för att helt enkelt skaffa sig inpiration genom att bara sätta igång. Speciellt när man är i ett annat land så råder det ju egentligen aldrig någon brist på konstiga företeelser att skriva om, även om man kanske efter ett tag vänjer sig med att dagligen utsättas för sådant som man hemma i Sverige både skulle höja ögonbrynen och vända på huvudet för.

I en ansträngning att inte bli en av alla dessa bloggare(!?) tänkte jag därför ägna hela detta inlägg åt funderingar kring varför det blir som det blir med inläggsfrekvensen.  En av anledningarna skulle kunna vara oviljan att klaga. Jag vet att de flesta av mina inlägg hittills skulle av en inbiten gamer som jag själv kategoriseras under rubriken ”whine”, och som vi alla vet är whine inte en positiv sysselsättning.  Tyvärr är det dock en ack så tilllfredsställande tillflykt. Tyvärr är det ju så att den starkaste inspirationen och skaparlusta kommer ur frustration, och oavsett vad Lill Lindfors och Björn Barlach vill göra gällande så byggs den bästa musiken inte alls ”av gjädje” utan av smärta, för när man är glad är man oftast allt för upptagen med att vara glad för att sätta sig ned och skapa.

Därför kan man lätt få för sig att jag för en alldeles förjävlig tillvaro här i mittens rike, men så är alltså inte alls fallet. Jag är visslerigen i en situation där jag måste lägga nästan all min vakna tid på studier vilket skulle kunna tyckas vara något av en plåga, men det är viktigt att komma ihåg att jag tror ingen av oss här på Yi-världen valde att lägga till det det vackra i:et i sin programbeteckning med en förhoppning att kunna glida igenom studietiden på ett bananskal. Därför vore det synnerligen orimligt att sedan klaga över det faktum att man får jobba dubbelt så hårt för hälften så mycket poäng under sitt tredje eller fjärde år. Vi är ju trots allt alla satt oss i den här sitsen av egen fri vilja, och personligen tror jag att vi alla under det här året kommer samla på oss poäng i ”livets skola” som vida överstiger ett eventuellt underskott i av LiU godkännda krediter. Tyvärr bryr sig inte CSN så mycket om dessa mer abstrakta delar av en god utbildning, men det är en annan sak. På sätt och vis kan man dessutom se utlandsåret som en variant av den höghöjdsträning som konditionsidrottare ägnar sig åt. Tänk så lätt det kommer gå sedan att komma tillbaka till Sverige och ”bara” behöva anstränga sig på kursinnehållet! Tänk så skönt det kommer bli att förstå allt som sägs, veta precis var, när och på viket innehåll tentorna kommer och så vidare.

Nej, jag är tvärt om egentligen väldigt nöjd med min tillvaro här, och genom att jag härmed fastställt detta faktum känner jag mig fullkomligt tillfreds med att i fortsättningen kunna ”whina” obehindrat utan att behöva förklara mig, för det är trots allt ur problem som lösningar kommer. För en god människa är varje dag en dag av omvälvning och varje överkommlig motgång en möjlighet till förbättring, så varför inte glädjas?

Planen var att jag skulle skriva ett inlägg när tentorna var över. Av diverse anledningar blev dock tiden för den ”sista tentan” framskjuten med ett par veckor, och när den väl kom så hade jag samlat på mig så mycket att skriva om att det,  som Bo Sundström så passande uttryckt det, ”blev ingenting alls”. Nu har jag dock samlat mig tillräckligt för att skriva vad som förhoppsvis, kanskligtvis, men troligtvis inte alls ska bli en början på en tätare svärm av inlägg.

Som ni kan se ovan så tog jag majoriteten av de totalt 4*100 poängen på mittperiodstentorna i de fyra kurser jag bestämt mig att satsa på. Totalt sett tog jag även fler än de 4*60 poängen som skulle krävts för godkännt på samtliga tentor. Dock var fördelningen sinsemellan inte helt rättvis, så jag fick nöja mig resultatet 2-2 i godkända tentor. Det är dock ett resultat som jag känner hyfsat nöjd med med tanke på att detta var mitt trevande försök till tentamens-studier och -skrivande på kinesiska. Som alltid betyder också här ”kinesiska” inte bara språket, utan hela det kulturella paradigm som råder i detta främmande land.

Att tenta på kinesiska

Redan från början fick jag känslan att min föreläsare i signaler och system var en något mer berest man än mina andra examinatorer. Detta avspeglade sig även i tentan som var som hämtad ur Terra-salarnas trygga värld. Tentan bestod av tio uppgifter av stegrande svårighetsgrad, en stegring som bestod i ökat krav på förståelse snarare än ökad komplexitet i utförandet av uppgiften. Eftersom detta är en typ av tenta jag trivs mycket bra med gick jag nog därför ifrån min första tenta med en något omotiverad självsäkerhet inför framtiden. De kommande tentorna skulle nämligen komma att se något annorlunda ut.

Utifrån de senare tre tentornas mycket snarlika uppbyggnad känner jag mig härmed redo att beskriva vad som borde vara en typisk kinesisk tentamen för teknologer/naturvetare på kandidatnivå:

totalt: 100p

fylla i luckor: 15-50p

sant eller falskt: 10-20p

specifika uppgifter på specifika delar av kursen: 10-30p

mer komplexa uppgifter på större delar av kursen: 20-30p

Som ni kan se så kan alltså det beryktade asiatiska luckiflyllandet utgöra en väldigt stor del av tentan. Till min glädje var dock dessa luckuppgifter förhållandevis ”rimligt” utformade på ett sådant sätt att de faktiskt testade viktiga faktadelar av kurserna. Dock kommer man inte ifrån det faktum att luckor alltid lämnar mycket utrymme för tolkning, och för en utlänning som jag själv är blir tolkningen extra svår eftersom både luckorna och den omgärdande texten är på ”kinesiska”.

Både lucktexterna och de övriga mer kinesiska delarna av examinationerna var dock ett avsevärt mindre problem än jag förfarat, och i slutändan var det samma faktorer som avgjorde som skulle varit fallet om tentan skrivits i Terra 2. Av dessa faktorer skulle slarvfelen som så många gånger förr visa sig bli mitt slutgiltiga fall. Förhoppningsvis berodde dock dessa osedvanligt flertaliga misstag mycket på den panikångest jag drabbades av i början av varje tenta. Jag hoppas att detta ska avhjälpas nästa gång genom den fantastiska fördel som endast kan ges av erfarenhet och korrekta förväntningar.

P.S.

För er som inte känner till det så för Ii-kineserna på Taiwan en mycket intressant och välskriven weblog här.

D.S. (d.v.s.P.S.)

Mittperiodstentorna börjar närma sig, och en matta av flit blandat med panikångest sänker sig över studentboendena i den södra huvudstaden. Jag har nu fått reda på datumen för tentorna i två av mina fyra kurser, och eftersom programmeringen så vitt jag vet inte har någon mittperiodstenta så är det bara en som ännu svävar i ovisshet. De är inte så noga med att förvarna om dessa tentor, och fram till för ett par veckor sen visste jag inte ens om att de fanns. De förklarar detta med att tentorna ges på schemalagd kurstid vilket inte kräver ytterligare planering. Att man kanske skulle vilja förbereda sig är inget de fäster mycket vikt vid, vilket jag bara kan hoppas innebär att tentorna kanske inte är toksvåra. Hur som helst känns det bra att de faktiskt har mittperiodstentor. På det viset får man får ett första smakprov på vad det innebär att tentera i folkrepubliken och slipper samtidigt ha allt på ett kort i januari.

För er som har hängt medgår jag alltså numera på en kurs mindre än vad som tidigare var planen. För att säkra elektroniken, sigsysen, programmeringen och disk-matten valde jag så sent som i förrgår att hoppa av modern fysik. Det kan te sig något märkligt att jag väljer att skippa just fysiken, som faktiskt till skillnad från disk-matten är en obligatorisk kurs, men beslutet är helt baserat på att maximera antalet tagna poäng. Efter en och en halv månad hade jag fortfarande inte fått någon riktig koll på vad som egentligen prioriterades i fysikkursen vilket gjorde det väldigt svårt att studera, framförallt med tanke på att mina brister i hörförståelse medför att den absoluta majoriteten av min inlärning sker hemma på kammaren framför kursböckerna.

Att släppa en del i mitt med stor möda sammanfogade schema medförde mycken ångest, men såhär i efterhand känns det som ett bra val. Chansen kanske fanns där att klara hela schemat, men det skulle i så fall innebära att jag skulle behöva jobba med kniven på strupen hela vägen in. Jag vet med mig att jag tidigare i min envishet och vilja att ha allt satt mig själv i situationer där jag, istället för att i lugn och ro sikta in mig på två eller tre, i slutändan i stressen bara nästan skjutit fyra harar.

Det känns därför som ett väl fattat beslut som innebär att jag nu kommer få tid över till att säkra de återstående kurserna som jag nu känner mig ganska säker på att jag kommer klara. Får jag dessutom tid över finns det chans för mig att ta en tur utanför elektroniken och mattematikens värld och kanske faktiskt förbättra min kinesiska inom mer alldagligt användbara områden än Laplace-transformer och isomorfa grafer. Det är inte utan att man känner sig något insnöad när man har en vokabulär som innehåller orden för enhetsimpuls och fasförskjutning, men saknar tandkräm och papperskorg.

På begäran tänkte jag att jag skulle skriva ett inlägg om den allmäna studiesituationen för de som snart ska söka. Om det är något jag missat och ni vill veta mer om så är det bara att skriva en begäran i kommentarerna nedan så ska jag göra mitt bästa för att sprida klarhet. Om det inte är allt för omfattande utökningar som efterfrågas kommer jag förmodligen lägga till dem i det här inlägget i efterhand.

Det administrativa

Ni som läst mina tidigare inlägg vet att jag har haft ganska rejäla problem med att få information om bland annat kurser och registrering. Detta tycker jag dock inte ska avskräcka allt för mycket. Problemen som jag haft har nämligen till stor del berott på brist på en kombination av bristande erfarenhet från deras sida och en (möjligen mer förståelig) brist på insikt och kontakter från min sida. Jag är mer än villig att dela med mig av mina erfarenheter och lärdomar till kommande studenter, och högre makter på NanDa har dessutom meddelat att de är i görningen att starta ett helt nytt kontor som ska ha som uppgift att ta emot och skicka iväg utbytesstudenter som kommer/åker för att läsa annat än kinesiska. Detta tror jag är mycket positivt eftersom jag fått brottas med det faktum att jag först alltid får fel information för att de tror att jag studerar på institutet för kinesiskastudier.

Logistik

Jag bor som jag tidigare nämnt på Gulou-campuset inne i stan, men alla mina kurser går på Xianlin-campuset som är NanDas campus ämnat för studier på kandidatnivå. Komplexet jag bor i är närmast ämnat för utbytesstudenter vilket är trevligt om man skulle vilja träffa folk med liknande referensramar och kulturella säregenheter. Det kan vara lätt att säga att man ska ”ta sitt utbytesår fullt ut” och tala med bönder på bönders vis, men den samlade erfarenhete av mig själv och alla jag träffat i liknande situationer säger att det går ofta inte länge innan man sitter där på Donken och önskar inget hellre än en blond kalufs att dela sin frustration och kulturella förvirring med.

Xianlin-campuset ligger ca.  35-120 minuters färd med buss från Gulou-campuset beroende på trafik, vilket kan vara lite störande, men campusbussar går nästan en gång i timmen, så det är inget större problem för mig som är uppvuxen i glesbygden. De är i färd med att bygga ett utbytesstudentboende på Xianlin-campuset också, så för de med mindre tålamod för resor kanske kan välja det alternativet när det är färdigbyggt. Fördelen med att bo på Gulou är dock att det ligger mitt i stan vid den centrala (och än så länge enda) tunnelbanelinjen vilket är bekvämt för transporter annat än studierelaterade. Att bo här har också varit mycket fördelaktigt under registrering och visa-pyssel eftersom alla registreringsprocesser från universitetet sköts på Gulou än så länge, och de sjukhus och polisstationer man måste besöka ett antal gånger ligger även de inne i stan.

Värt att nämna är att en öst-västlig tunnelbanelinja planeras vara färdigbyggd till januari nästa år som kommer möjliggöra att ta tunnelbanan mellan Gulou, detta kommer antagligen underlätta avsevärt, oavsett om man väljer att bo inne i stan eller ute på Xianlin.

Kurserna

För att svara på Sebastians fråga om nivån på kurserna så tycker jag att de kurserna jag valt hittills håller klart godkännd nivå. Ingenjörsinstitutionerna verkar visserligen slarva något med matten jämfört vad man är van med hemifrån, men inte till den grad att det är ett problem. Vad som bör tilläggas här är dock att jag ännu inte haft några tentor, så jag vet inte hur stor del av det som tas upp på föreläsningarna faktiskt examineras. Det är inte omöjligt att nivån på examinationen är lägre än i Sverige, men så länge undervisningen håller en god standard är det ju upp till studenten hur mycket han/hon vill lära sig.

Angående det språkliga har jag ännu inte stött på någon kurs som undervisas på engelska, dock finns det några få kurser som uppges ha powerpoint-bilder på engelska. Enligt chefen för kontoret för internationella relationer jobbar man också med sätt att motivera institutionerna att ge kurser med fler moment på engelska. Inga av de kurser jag har stött på har lektioner, dock finns det ”datorlektioner” i de flesta datorrelaterade kurserna, men eftersom min programmeringskurs just börjat har vi inte haft någon sådan än så jag kan inte redogöra för hur dessa går till.

Alla föreläsare utom den jag har i diskret matematik använder sig av powerpoint-presentationer på föreläsningarna vilket är en lättnad för mig som oftast inte kan läsa ett ord av en kinesisk snabb handstil. Disk-matte-läraren är dock ett fall för sig då han kombinerar en mycket ”kursiv” handstil med en dialekt som jag aldrig hört maken av. Till min tröst har jag dock genom en snabb poll bland mina närmaste klasskamrater fått veta att jag är långt ifrån ensam om att gå ganska tomhänt från hans föreläsningar, och de verkar inte se det som ett problem.

Som det verkar har de flesta kurser ”läxor” mellan föreläsningarna, så jag antar att det är där man tar igen för den lektionsplanering vi har som inicitament för att göra uppgifter. De flesta kurser anger närvaro som betygsgrundande i kursplaneringarna också, och jag är inte säker men jag gissar på att dessa läxor kan spela in här. Jag fick också nyligen veta att alla mina kurser har ”mittperiodstentor” i början/mitten av oktober. Dessa sker på vanlig schemalagd tid med vad som verkar vara en ganska kort framförhållning, så jag är osäker på hur omfattande de kommer vara.

Literaturen

Alla kurser jag har stött på har också en huvudbok på kinesiska, men det finns allt som oftast böcker på engelska i listan över alternativ referensliteratur. Min personliga erfarenhet är dock att de kinesiska böckerna oftast är fullt tillräckliga. Att läsa innehållet på kinesiska från början underlättar också avsevärt för förmågan att hänga med på föreläsningar genom att man får den vokabulär man behöver. Den vokabulären kommer nog dessutom vara av yttersta vikt när man till slut kommer till tenta.

Jag kan också till min glädje meddela att det språkliga hindret i literaturen inte alls varit så stort som jag var rädd för. Jag kan nu läsa de flesta av mina böcker utan att slå upp mer än kanske tre ord per sida. Det är lite svårare i t.ex. modern fysik än i signaler och system då den förra använder ett mycket allmänare språk i sina beskrivningar, men även fysiken går ganska enkelt så fort man lärt sig i vilka sammanhang ordens betydelse egentligen har har någon funktion förutom att det är en sak som gör något där vad den gör är vad som egentligen är av intresse.

Språket

För de som är rädda för att Nanjing ligger relativt långt söderut och att folk därför ska ha det beryktade svårtydda s-uttalet så kan jag meddela att så är det i vissa fall. Detta är dock något man vänjer sig vid ganska snabbt, och jag tror att dialektala problem är något man får förvänta sig att behöva gå igenom under den första tiden oavsett var man åker.

Det var allt jag kom på för den här gången, men fråga gärna i kommentarerna nedan om det är något ytterligare som någon vill ha svar på. Detta gäller inte bara studierelaterat utan även vad som helst som kan vara av intresse. Frågor via mail eller messenger går också bra för den som vill det, jag tänker inte skriva mina kontaktuppgifter här men jag är listad på sök student på LiU, och bland annat Sebastian Chung har min messenger-adress så ni i tvåan kan be honom om den.

/Per

Jag utmanar härmed hela Yi-världen till att recensera sina boenden!

Jag tycker själv att det vore intressant att se hur alla bor, och jag tror att det även kan vara av stort intresse för ”kommande generationer” att läsa sådana presentationer. Släng gärna med bilder, då blir det mycket roligare!

Singel A, 65rmb/day

Mitt rum!

Så heter alltså det val av rum jag gjorde från den lista som jag fick från utbytesstudentboendet här på Nanjings Universitets Gulou-campus.  Det var det billigaste alternativet bland de singel-rum som fanns. Anledningen till att jag bor på Gulou trots att jag kommer ha alla mina studier förlagda till Xianlin som ligger ca 50 min utanför stan är för att det är det boende de rekommenderar för samtliga utbytesstudenter och jag ville få en stabil start. Enligt uppgift håller de på att bygga ett boende för utbytesstudenter på det nya campuset, så för kommande år kan jag tänka mig att det kan komma att bli ett mycket mer attraktivt alternativ.

Min arbetsyta (ingen av sakerna på bordet ingår, inte ens lampan)

Rummet jag valde var det billigaste singelalternativet i raden av rumstyper jag hade att väla ibland, och eftersom jag inte lyckats få någon vidare information i vad som skiljde mot de dyrare alternativen (förutom priset) så var jag glad att se att standarden var mycket god. Jag har egen (västerländsk!!!) toalett och dusch, och en grunduppsättning som ni kan se på bilderna. Dock ingick ingen belysning förutom taklampor, så sådana har jag fått inhandla själv. Något som inte syns på bilderna är att det även ingick en halvgammal tv-apparat av mindre modell.

Badrum

Eftersom jag inte tittar så mycket på tv tog jag dock beslutet att använda tv-möbeln som ”kök”, d.v.s. placera min nyinköpta 200-kronors induktionshäll där, istället.Värt att tänka på för nyinflyttade kan också vara att de inte tillhandahåller lyxen med en första rulle toalettpapper, vilket kan vara trevligt att veta INNAN man som bäst behöver det.

Det är ganska mycket ”hotellkänsla” i rummet, vilket är tilltalande vad gäller utseende och känsla, men problemet med ett hotellrum är att det är anpassat för kortare vistelser och inte för heltidsboende. De tillhandahåller inga matlagningsmöjligheter förutom en vattenkokare och ett litet kylskåp. Städredskap finns heller inte ens att låna utan måste inhandlas själv. När det kommer till tvätt av kläder så finns det en självbetjäningsmaskin i grannbyggnaden som man får använda, men jag var och tittade på den och man kan lugnt säga att den inte vann mitt fulla förtroende. Annars finns det en tvättservice i källaren dit jag gått min enda tvättsejour hittills.

Förvaringsutrymmen och ingång

Det går till så att man går dit med kläder och eget tvättmedel och lämnar dessa till tvättanten. Tillbaka får man då en bricka med ett nummer och order om att gå till receptionen och hämta ”tvättbiljetter” till ett värde av 4rmb/korg à ca 6-7 liter, plus 10rmb/korg om man vill ha sakerna torktumlade. Ca 45 minuter senare får man sedan komma tillbaka och hämta sin tvätt. Jag tycker att det är ett fullt godtagbart system även om jag skulle föredra att få tvätta själv. Som ni kan se på bilden ovan finns det också ett mycket välplacerat ”staket” framför fönstret som gör sig mycket väl som torkställning, så de extra 10kr för torktumling behöver man inte lägga ned om man inte är lat.

I hyran ingår en liten mängd elektricitet beskriven som två ”grader”/dag, vilket inte är tillräckligt ens om man bara har en lampa och det lilla kylskåpet igång, så en mindre summa för extra elektricitetsgrader får man räkna med i budgeten, speciellt under de varmaste dagarna då man kan vilja ha AC:n på ibland. Även varmvattenberedaren kontrollerar man själv och dess elektricitet dras från ditt gradantal.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag efter förutsättningarna är nöjd med mitt rum, även om en del kunde göras vad gäller förvaringsutrymmen (speciellt den högra delen av ”garderoben” vid ingången som inte är något annat än ett tomt skal). Det ska bli intressant att se hur det löser sig med transporten till campus sen när terminen drar igång på allvar. Att bo inne i stan har dock sina klara fördelar i bekvämlighet och all grönska och gamla byggnader på detta campus gör sitt till att skapa en trevlig känsla och en behaglig atmosfär, både bildligt och bokstavligt. Om någon blivande NanDa-student (eller någon annan för den delen) har några ytterligare frågor så är det bara att ställa dem i kommentarerna så besvarar jag dem gärna!

Det var allt från mig, jag ser fram emot att se flera boenderecensioner från resten av Yi-världen inom en snar framtid, it’s ON!

Jag avslutar med en bild på min nya utsikt. Den är är lite annorlunda mot min gammla Mellanselsutsikt som jag visat tidigare, men båda är vackra på sitt sätt.

Min utsikt, Nanjing by night.